Åre

Vi lämnade tillbaka bilen på onsdag kväll.
På torsdag morgon regnade det så vi bestämde oss för att, jag klättrar- vandrar upp till Åreskutans topp. Resten av familjen tar det lugnt och går i affärer.

Åre
sommaren 1996

Jag packade en lätt ryggsäck och påbörjade klättringen upp för Åreskutan. Ja, klättra var rätta namnet, det gick brant uppför och det regnade. När jag klättrat upp för den värsta branten så planade det ut och jag tog mig till en liftstation dä ja kunde ta mig in. Nu regnade det nästan horisontellt.

På liftstationen tog jag på en varm tröja och åt en smörgås nedsköljt med lite vatten.
Av med tröjan och på med ryggsäcken. Nu fortsatte jag vandringen uppåt.
Efter en stund kom jag till en rejäl trätrappa där jag gick upp. Det var en rejäl brant som trappan var vid så den behövds verkligen. Väl uppe började jag följa leden men det blev ingen lång vandring. Molnen gick lågt så det var svårt att se. Efter ett tag blev jag fundersam över att leden var markerad med fyrkantiga skyltar. Normalt brukar det vara kryss.

Jag gick fram och tittade närmare på ledens stolpar. Då fick jag se att det inte var ledens markeringar. Det var skyltar som det stod "Varning för stup" på. Jag hade gått helt fel.

Nu tänkte jag till. Om jag gå lite på tvären uppåt så borde jag komma på leden. Jag hade inte kommit långt förrän molnen slog ner rejält. Dimman var så tät så jag såg inte fötterna. Jag valde då att stå helt stilla. Jag vågade inte ta några risker med ett stup alldeles inpå.

Efter en stund lättade det soppas så jag såg fötterna, men var var jag? Jag började att gå i små cirklar som jag ökade på mer och mer och en stund senare såg jag skyltarna med varningstexten. Då bestämde jag mig för att gå tillbaka samma väg jag gått upp.

Det regnade fortfarande rejält och blåste mycket så det skulle vara skönt att komma tillbaka till lägenheten. När jag kommit under trädgränsen var det mycket brant och jag halkade, tog mig för med vänsterhanden och det kändes som om jag stukade handleden. Birgit och barnen var inte i lägenheten när jag kom dit men jag duschade och la ett elastiskt stödförband om handleden.

På fredag morgon hade jag mer ont i handleden och jag bestämde mig för att söka läkarhjälp. Vi kollade var det fanns någon läkarstation och den närmaste fanns i Järpen, cirka 2,5 mil från Åre.

Vi kollade tidtabeller för både tåg och buss men det fanns inget som passade. Jag valde att gå upp till stora genomfartsvägen och lifta men det var lönlöst, ingen stannade.

Efter sisådär 20 minuter gick jag till bensinstationen där vi hade hyrt bil och hörde mig för om de hade någon bil som var ledig. Det hade de inte. Men, den hade en minibuss som skulle transporteras till Järpen och den kunde jag ta så slapp de att kör den dit.

I Järpen hittade jag lätt läkarstationen och fick vänta en liten stund innan jag fick träffa en läkare. De bestämde att ta en röntgen på handleden och såg då att det var en spricka i den. Jag fick en gipsskena och kunde sedan ta mig tillbaka till Åre. Resa tillbaka var inte så svår. Jag ställde mig och lifta och direkt stannade en bil. De så förmodligen bandaget runt armen.