Vi vaknade
innan klockan ringde lite före klockan sex.
Tio i sju gick vi till receptionen där
bussen väntade. Bussen körde klockan sju och
plockade upp folk på två ställen till. Vi
checkade in och fick visa upp passen innan
vi gick ombord på en katamaran. Alla måste
sitta på båten och vi har fått plats i aktre
salongen. En vakt ”sorterade” oss så att
alla engelsktalande hamnade bak, tysktalande
och italiensktalande fick sitta i främre
salongen.
I
högtalarna berättade en man på mycket snabb
engelska, tyska och italienska om Pula,
resan och Venedig. Båten lämnade kajen prick
klockan åtta. En svensktalande guide från
Ving översatte vad mannen sagt och det var betydligt
enklare att förstå henne. Båten har en
maxfart på 40 knop men kommer att hålla 38
knop och resan tar två timmar och 45
minuter. Att alla måste sitta förstår man
när båten fått upp farten.
Båten går
otroligt fort och det hoppar hela tiden.
Mannen med mikrofonen tjatar öronen av oss,
han älskar at höra sin egen stämma. Nu har
han pratat i över en timma och båten gungar,
hoppar och kränger väldigt mycket. Josefin
är sjösjuk och måste gå till toaletten bak i
aktern. Där var det ännu värre med
krängningarna. På slutet av båtfärden bjöds
det på Grappa och likör. Även barnen
serverades detta.
Enligt
kapten berodde sjögången på Boravinden som
kommer inifrån land. Sista biten in till
kajplatsen gick sakta och det var lugnt på
båten. Den enda bokning vi gjort i Venedig
är taxibåt från St Marcusplatsen tillbaka
till båten.
Vi var
framme klockan halv tolv och en guide
lotsade oss genom gränder och över broar
till St Marcusplatsen.
Somliga har råd att äta på
St Marcusplatsen
På vägen dit
stannade familjen och köpte små pizzor och
Josefin åt en fruktmix.
Från St
Marcusplatsen gick vi små gränder till
Rialtobron och tillbaka igen. Samling för
återfärd var i ena hörnet av St
Marcusplatsen klockan tio i fyra. Båten går
prick fem.
En handuva dansar för en hona men hon är
inte intresserad.
