Nu skall vi ner och
det var heller inte enkelt då vi fick kliva
nedåt på det höga stegen.
Trappan var lika trång ner som upp.
Klockan i tornet.
Den används inte längre och kläppen saknas.
Vi fortsatte norrut
till öns norra ände. Det var ett väldigt
platt landskap och även här fanns en fyr.
Tillbaka i Kumlaby
besökte vi en affär med mycket nostalgi.
Förutom alla burkar som inte var till salu
fanns det gamla tablettaskar i
nytillverkning och man kunde köpa
plåtleksaker som var av gammaldags
tillverkning, förmodligen från Kina.
Tillbaka vid
färjeläget bestämde vi oss för att äta något
gott. Vi valde att gå in på "Visingsö
Värdshus" där det serveras husmanskost
enligt en broschyr. Ja, husmanskost .... Man
kunde välja mellan hamburgare med pommes
frites, panerad rödspätta med klyftpotatis
och schnitzel med pommes frites. Vi valde
det sista även om vi inte vill kalla det
husmanskost.
Portionerna var
stora men det var också allt. Schnitzeln
smakade bränt stekbord och jag gissar att
hade vi valt något annat så hade det smakat
likadant. Man får bättre mat på ett vanligt
gatukök.
Efter maten gick
vi runt Visingsborgs slott och tog därefter
färjan tillbaka till Gränna.
En mötande färja på
Vättern.
I Gränna finns det
många polkagristillverkare och det var
intressant att se när grisarna tillverkades.
Vi var på två olika ställen men förfarandet
var lika. Det blev några polkagrisar med hem
och vi styrde nu kosan mot Jönköping.
I Jönköping tog vi
in på John Bauer Hotel som var mycket
elegant. Bilen parkerade vi i hotellets
garage.
Det var marknad på stan så vi gick runt och
såg på allt ståhej.
På kvällen gick vi ner i hotellets
restaurang och åt.
Vi var inte så hungriga så vi beställde var
sin smårätt. Birgit tog skinka med
melonsallad och jag tog kycklingspett.
Det var mycket, mycket godare än den urusla
maten på Visingsö.
På söndag morgon
var det dags att åka hem och resan gick utan
bekymmer men det regnade en hel del.
