En resa i bergen

 



 

Utanför hotellet.
 		 Tisdag 11/8.

Vakande klockan sex men var fortfarande trött. Duschade och kollade hur mycket rena kläder jag har. Jag kan klara mig hela resan verkar det som. I dag är det en sval morgon, bara 26 grader på morgonen. Halv åtta träffades vi i receptionen.

 När jag passerade receptionsdisken stod tre av personalen och bugade så jag bugade tillbaka. Då bugade de igen så jag bugade också igen. Personalen bugade ytterligare en gång men då tyckte jag att det räckte.

Vi gick till resecentrum nära stationen och köpte biljetter för en resa till en nationalpark uppe i bergen.

Josefin och jag passade på att köpa en enklare frukost i en affär som vi åt på tåget. De andra hade redan ätit frukost.

Tåget vi åkte var litet och vi åkte västerut i cirka en halvtimma till Shinshimashima.

Där hamnade vi i kö till en buss som vi skall åka upp i bergen med. Redan dit var spektakulär med många vackra vyer efter den slingriga vägen.

Framme vid slutstationen köpte vi souvenirer och gick en vandring till en bro och fortsatte nedåt längs en flod.
Tåget västerut.

Vi bytte till buss och fortsatte upp i bergen.
 
Det är inte gott om utrymme.
 

 

Utanför souvenirbutiken.
 
En bro som var känd för japanerna.

 
 
 

Vi väntar på bussen.
 
Fram på dan samlades vi vid turistcentret där vi kom överens om att dela på oss. Ungdomarna var trötta och ville åka tillbaka till hotellet.

Vi vuxna valde att åka vidare i parken. När vi bokade resan fick vi nummerlappar som fungerade som kölappar. Ung­domarna fick vänta längre än vi och blev kvar när vi åkte.

Färdvägen gick först nedåt, samma väg som vi åkt upp. Vi fick byta buss och nu åkte vi upp en bit i parken på en annan väg.

På en busstation fick vi göra ett bussbyte.  Bussen var normalstor men vägen var smal, krokig och brant. Nu gick det verkligen uppför och vi passerade trädgränsen.

 Stundtals var det så branter som vägen gick längs efter och då undrade jag om jag gjorde rätt som åkte med, vi ska ju ned också. Vägen var mycket smal och stundtals var det låga vajerräcket trasigt.
 
 

En mycket vänlig man som hjälpte oss med biljetterna.
             
 
    
Vi kom fram till en fjällstation på drygt 2700 meters höjd.
 
     
 
               
 
Vi kom fram till en fjällstation på drygt 2700 meters höjd. Utsikten var dålig då molnen gick lågt och 20 över fem började vi nedresan.

Det var inte så hemskt som jag trott att åka ned men jag hade valt att sitta lite längre bak i bussen. Bussbyte på busstationen med en halvtimmas väntan.

Bussen körde 20 över sex och det hade börjat skymma. Nät vi kom till tågstationen var det svart ute och tåget avgick fem i halv åtta.


 


 

Ett litet tempel ....
 
.... som såg så här ut inne.
         
 

 

Vi bytte till tåget mot Matsumoto.
 		 Vi hade stämt träff med ungdomarna på en liten restaurang klockan åtta. Vi kom dit kvart över och då var ungdomarna redan där. Vi åt grillspett i alla dess former och smaker och det var gott.

När det var dags att betala så kunde personalen inte splitta notan. Vi fick sätta oss och själva dela notan. Hur vi än räknade så fattades det 200 yen.
Det hade blivit kväll när vi kom fram.
 Monika frågade och fick till svar att det var en extraavgift. Vi gissade att det var en bordsreservation eller att vi åt där. Tillbaka på hotellet sa vi god natt och gick till våra rum. Josefin var trött och la sig direkt, jag läste en bok till klockan tio och la mig, somnade direkt och sov gott.
 


 

 

 

 

< World Scout Jambore 2015