Josefin och jag vaknade med soluppgången och
packade ner tält och övrig utrustning.
När vi gav oss av sov fortfarande
de andra i
patrullen.
Klockan åtta var vi vid busshållplatsen och då
var det redan flera före oss där. 20 över åtta kom bussen, en
liten, liten buss. Vi förstod att alla inte skulle kunna komma
med så vi var på alerten.
Vi packade in oss så att alla säten var fulla och
stuvade in ryggsäckar i alla utrymmen. Bussen blev gott och väl
full men alla kom inte med. Vid en hållplats stod tre damer och
väntade. Stackare tänkte vi, men chauffören stannade och döm om
vår förvåning, damerna lyckades komma in och nu var bussen
verkligen full.
Nu är tältet hoppackat och vi är klara
att ge oss iväg.
v Det var många som ville med bussen.
Bussen var liten och det var trångt.
Damerna var
så korta så de kunde stå i det lilla utrymme som var kvar. Ingen
reste sig för damerna för det var omöjligt för oss att kunna stå
i bussen för då hade vi fått stå dubbelvikta. Det fanns heller
ingen möjlighet att flytta oss då vi var inkilade mellan alla
packning.
Vi kom till ytterligare en hållplats där en dam väntade. Bussen
stannade och till vår förvåning så lyckades hon att komma med.
En hållplats till och en dam till lyckades komma med. Nu var
bussen verkligen full. På bussterminalen lyckades Josefin få tag
på ett förvaringsskåp där hon låste in våra ryggsäckar.
Vi tog en rask promenad genom byn med sikte på linbanan till öns
högsta topp. Det var än så länge lite folk ute så vi hade inga
problem att gå fort.
Vi passerade genom en park men bestämde oss för att fota där på
tillbakavägen om tid gavs till det.
Uppe vid linbanestationen var det tomt så vi kunde hoppa in i
första vagn som kom. På väg upp fick vi en fantastisk utsikt
över ön. Detta, sa Josefin, är hittills den bästa dagen på
resan.
Vi kom fram till mittstationen för linbanan och bytte till en
större linbanekorg. Här var det bara två kabiner som gick i
skytteltrafik.
Väl uppe på toppen hade vi en underbar utsikt över nästan
hela ön. Efter att ha sett oss mätta på utsikten påbörjade vi
nerresan.
Vi hade två japanska tjejer med oss i kabinen och de pratade och
fnissade hela vägen ned.
Linbanestationen på toppen
Vi hade två japanska tjejer med oss i
kabinen.
På väg in till linbanestationen på
halva sträckan.
Nu åker vi ned sista etappen.
En servering i parken med bord och
sittplatser.
Josefin fotar fiskar
Det gick
fort att komma igenom parken då det var för höga kontraster
mellan sol och skugga och då är det svårt att fotografera.
Från byn gick vi till ett tempel som var mycket fint att se med
massor av lustiga figurer.