< USA 1983

                


USA 1983

 

 

Berättelsen börjar egentligen när vi bokade biljetterna flera månader innan vi skulle resa.

Vi tog kontakt med en trevlig tjej på resebyrån på Kilbäcksgatan i Uddevalla. Då bokade vi biljetter för USA tur & retur och samtidigt bokade vi inrikesflyget i USA som bestod av fem resesträckor. Tjejen på resebyrån berättade att resebyrån kunde hjälpa oss med visum till USA och det tyckte vi var bra så en vecka senare lämnade vi in våra pass till resebyrån. Vi fick reda på att det skulle ta ca tre veckor innan vi fick passen tillbaka, men det var ju ingen brådska för det var långt tills vi skulle resa.
 

En fika i skogen.

 Efter ca fyra veckor var Birgit nere i Uddevalla och passade då på att fråga om passen hade kommit.
 "Å, så bra att du kom" sa tjejen på resebyrån."
 Du förstår, passen har blivit stulna och jag har försökt ringa till er och har skrivit ett brev, det har varit inbrott här och dom tog fem pass". Sedan tillade hon " allt är polisanmält så ni behöver inte bekymra er och resebyrån står för kostnaderna för era nya pass".

 Det var bara att fotografera sig och söka nytt pass, något brev kom aldrig från resebyrån och något telefonsamtal hörde vi aldrig av angående de stulna passen. jag hämtade mitt nya pass på polisstationen i Färgelanda och det var inga problem, men när Birgit som jobbade på dagis i Ed skulle hämta sitt pass på polisstationen där sa dom att hon måste göra en polisanmälan innan hon kunde få ett nytt pass.

Hennes pass var inte polisanmält som stulet. Senare begärde jag en datautskrift från polisregistret och såg där att mitt pass var polisanmält av polisen i Färgelanda samma dag som jag hämtade mitt nya pass. Resebyrån hade inte gjort någon polisanmälan.

***********

 Vi lämnade de nya passen till resebyrån för att få visum, sen var det bara att vänta. Vi packade och gjorde allt klart då vi skulle åka hemifrån söndag den 3 juli vid femtiden.

 En och en halv vecka före det att vi skulle resa kontaktade jag resebyrån för att höra om biljetterna hade kommit.
 "Nej, dom har inte kommit ännu" sa tjejen på resebyrån
"men passen finns här, ni får dom tillsammans med biljetterna när dom kommer, du kan väl ringa i morgon igen".

 Dan efter ringde jag fick besked att biljetterna inte kommit ännu och dom brukar komma en vecka före resan, så jag skulle höra av mig på måndag (en knapp vecka före avresan).

Jag ringde på måndan, inga biljetter, "ring i morgon" sa hon. Jag ringde på tisdan, "vänta till på torsdag och ring då" sa hon. På torsdag när jag ringde sa hon "Dom har inte kommit ännu, men ring mig på måndag, ds har dom säkert kommit". (??).

"På måndag" sa jag, "vi reser ju på söndan".
 Jag hörde hur det prasslade i papper och sedan sa hon " Ja Herre Gud, det gör ni, Gör så, att du ringer mig i kväll så skall jag ta reda på vad som hänt". Jag ringde på kvällen och fick beskedet att det kommer att bli pilotstrejk i USA just när vi skall åka hem och man får inte åka till USA om man inte har returbiljett, därför hade inte biljetterna kommit.

Jag fick göra en hastig överläggning med Birgit i telefonen och vi kom överens om att åka hem en halv vecka tidigare. jag kontaktade resebyrån och hon lovade att jag skulle få biljetterna dan efter (fredag).

På fredan ringde jag, inga biljetter, men hon sa att dom kanske ligger på postterminalen i Trollhättan så hon kommer att åka dit i morgon (lördag) och leta. jag bad att få hennes hemtelefonnummer så att jag kan nå henne och jag fick det. Hon lovade att ringa mig så fort hon fått tag på biljetterna.

***********

På lördan fick vi turas om att vara inne och passa telefonen om hon ringde. När klockan blev ett och hon inte hade ringt, ringde jag resebyrån, ingen svarade, jag ringde hem till henne, ingen svarade.
 "Vi kommer inte iväg" sa Birgit."
 Jag tänkte att hon kanske är på väg till resebyrån eller hem så jag väntade en timma. Efter en timma ringde jag igen, till båda ställena, inget svar!

Vi kommer inte iväg tänkte jag också nu.
 Klockan var två, ett halvt dygn före det att vi skulle resa och vi hade varken biljetter eller pass. Klockan halv 4 på eftermiddan ringde hon från Trollhättan, hon hade hittat biljetterna, men biljetterna för inrikesflyget var inte med. Vi kom överens om att träffas utanför frisersalongen i Färgelanda kl 16.30.

Prick klockan 16.30 träffades vi utanför salongen och det ösregnade något fruktansvärt. Jag hade med mig en postväxel på exakt summa för biljetterna men eftersom jag inte kunde få inrikesbiljetterna så hade hon med 6000: - i svenska hundralappar som jag fick att köpa resorna i USA för. Dessutom lämnade hon ytterligare 2000: - i händelse att biljetterna kostade mer i USA. "Det gör vi upp när ni kommer tillbaka" sa hon.

Nu hade jag totalt 8000:- i svenska hundralappar att ta med till USA.
Pengarna förvarade jag i kallingarna under hela resan.

 
Söndag 3 juli.  ½ 5 ringde klockan, vi stod upp, klädde oss och åt frukost. Lena kom upp strax före kl. 5, Erik vaknade också och kom in i köket. (Erik skall bo hos oss och passa huset).

 Kvart över 5 åkte vi från Järbo och Lena körde oss till Kornsjö.  Kvart över 6 var vi framme i Kornsjö. Det var mycket folk på tåget, alla sov.


 
Vid 9-tiden var vi i Oslo, flygbussen  gick inte förrän klockan 11.

 På Karl-Johan flaggades det för fullt, kungen fyller 80 år. Vi gick förbi affären med modelltåg och fick se ett Märklinlok av norsk modell,  hoppas det finns kvar när vi åker hem.


 
Kvart över 10 hämtade vi ryggsäckarna på godsförvaringen och ställde oss i kö för att vänta på bussen. Vi väntade och väntade och väntade. Det var kallt och började regna. Klockan 11 och ingen buss, vi väntade och väntade. För varje buss som kom blev alla oroliga och började röra med väskorna. 10 över 11 kom bussen, det kostade 50 Nkr per person. 20 över 11 åkte vi, det tog tre kvart till Gardermoen.

 
Vi vägde in och lämnade ryggsäckarna, gick igenom passkontrollen och fick platsbiljetter i informationen. Det var fullt med folk där, och alla väntade. Klockan blev 13 och inget plan. 13.30 kom planet, en jumbo. Vi fick vänta en stund innan vi fick gå ombord.

Det är tio stolar i bredd och två gångar (3+4+3). Vi har plats i mittenstolar.
14.30 rullar planet ut mot plattan, flygvärdinnorna demonstrerar säkerhetsbälte, flytväst och syrgasmask till instruktion av bandspelare.  Jag är fascinerad av att en sån här klump kan lyfta.

Vi åt var sitt äpple, såg sedan på utsikten, vi är nu över Island. Vi kan se snötoppar, vägar, öar och hav. Middag serveras, vi kan välja på griskött eller kyckling, vi valde kött. Till det fick vi spagetti, lite grönsaker, bröd, ost, knäckebröd och kaka med sylt. Väldigt gott. Nu är klockan 19.00 svensk tid och det skall bli bio, det brusar från fläktarna, oj, nu börjar filmen.

 Det gungar och rycker i planet, luften är väldigt gropig. Jag tittade just på vingen, den gungade märkbart upp och ner. Nu fick vi order att ta på bältena för vi har kommit in i ett område med dåligt väder.

Vi har fått mat igen, Bröd, smör, kaviar, sallad (som vi inte åt), knäckebröd, jos, te (Birgit vatten) och mintchoklad. Gott. När Birgit bad om "water" så förstod inte flygvärdinnan vad hon sa, men så småningom fattade hon, det heter "water" med "d".
 

På flygplatsen i St Paul var det kö till pass & tullkontroll och vi fick vänta länge på att komma igenom. Vi hade skrivit till Kenny (Lenas kusin) om att vi skulle komma till Minnesota men inte fått något svar från honom. Därför tog vi det extra lugnt med att komma ut genom kontrollen. Vi hade funderingar på att bo på något hotell i närheten och en tullare föreslog ett hotell vid flygplatsen. När vi passerat kontrollen stod Kenny där och väntade på oss. Han visste inte hur vi såg ut så han frågade alla
 "Are you Ingmar?"
Han berättade att han varit i kontakt med Erik så han visste vilken plan vi skulle komma med och hade också fått personalen på flygplatsen att ropa ut våra namn. Det hade vi inte ens lyssnat på.
 

Ett fint mottagande på flygplatsen.

Susan
 

 
Utanför väntad flera släktingar på att få hälsa oss välkomna till USA.
Kenny hade goda kontakter med flygbolaget NWA så han hjälpte oss att ordna inrikesbiljetter till samma kostnad som det skulle kostat i Sverige. Problemet var att dom ville ha betalt i Us-dollar och vi hade bara svenska pengar i kontanter (i mina kalsingar). Det blev till att skriva resecheckar för att kunna betala. Vi passade på att fråga om hur det går med pilotstrejken.
"Vilken pilotstrejk?" frågande dom.
Lenas kusin Jeanette tog hand om oss och vi åkte direkt till en glassbar där vi blev bjudna på fin dessert. Efter det blev vi guidade runt i Minnesota och St Paul. Vi var bland annat där Kennys och Jeanettes far hade bott.
Vi fick åka hem till Jeanette och Leonards hem och fick bo i ett av deras rum. Vi var mycket trötta och orkade inte ta till oss all information som gavs. Vi sov halva natten och låg vakna mycket på grund av tidsskillnaden.
 

 

Kenny
 

Samling i soffan efter frukosten.
Måndag 4 juli. Det blev en annorlunda frukost. Många av släktingarna kom på besök för att träffa oss och alla hade med något till frukost. Mest var det kakor och det var gående bord so vi plockade till oss och alla satt på olika ställen i rummet och åt.