Dess första namn var troligen Södra Aros, år 1250 skrevs den sedan som Nvcopiam i drottning Katarinas testamente.

Platsens läge krävde fram emot 1100-talets slut att man behövde uppföra en kastal till skydd för både varor och människor. En bit in på 1200-talet fanns redan en bastant ringmur av gråsten som omgärdade tornet. Muren var uppemot tre meter tjock och åtta meter hög på sina ställen. I murens nordöstra hörn stod ett mäktigt, kvadratiskt torn, vilken var kastellborgens kärna. Dess undre del var ett brunnsliknande rum, kanske det av traditionen utpekade Hungertornet där Nyköpings gästabud år 1317 fick sin upplösning.

Han blev hertig Magnus över Södermanland och Nyköpings hus

trofen ovan skrevs i Erikskrönikan på 1320-talet och är det första omnämnandet av Nyköpings hus man känner till.

Hertig Magnus var Magnus Ladulås, som då fadern Birger Jarl dog 1266 blev förärad hertigtiteln. Sverige var vid denna tid ett valrike och kung Magnus Ladulås var förutseende nog att 1284 ordna valet av äldste sonen Birger till konung, medan han ännu levde. Birger Magnusson var endast fyra år då han blev kung, och till förmyndare för honom hade fadern utsett marsken Torgils Knutsson till Aranäs. Vid faderns död hade Birger hunnit fylla tio år.

När Birger väl blivit myndig och rikets styresman började en maktkamp utan dess like. Nu kom Kung Birgers båda yngre bröder Erik och Valdemar in i bilden som båda hade tilldelats hertigdömen av fadern. Efter år av stridigheter och förhandlingar letade hertigarna upp Birger och fängslade honom - läs om Håtunaleken 1306.

Nyköpingshus som det kan ha sett ut under medeltiden

Nyköpings gästabud

r 1310 kom bröderna på att det aldrig skulle bli lugn och ro så länge Birger satt fängslad. Så man släppte ut honom efter att ha kommit fram till en förlikning, där Birger i princip inte hade någonting att säga till om. Sverige delades upp mellan bröderna i tre olika områden. Sju år senare inbjöds Erik och Valdemar att i försoningens tecken fira jul på Nyköpings hus med kung Birger och hans drottning Marta.

Natten mellan den 10 och 11 december år 1317 hölls den bankett som skulle gå till historien som Nyköpings gästabud. Man åt, drack och firade. Senare på kvällen då de båda båda hertigarna raglat iväg till sina sovkvarter satte Birger sin plan i verket. Birgers drots, en man som kallades Brunke men vars rätta namn var Johan von Brunkow belägrade våningen där hertigarna sov. Han lät sedan sina män slita upp dem ur sängarna och släpa ner dem till fängelsehålan, längst ner i det äldsta tornet.

Hertigarna som visste att de inte hade någon förskoning att vänta från Birger upprättade ett gemensamt testamente efter att i fem veckor ha suttit i den fuktdrypande cellen. Dokumentet är daterat den 18 januari 1318 och finns bevarat.

Birger hade dock gjort en total felbedömning av det politiska läget. Ett fritagningsförsök av de inlåsta bröderna gjordes år 1318. Huruvida historien med att Birger skall ha slängt nyckeln till källarhålan i borgens vallgrav kan man ju låta stå oemotsagd...

Birger flydde till Danmark, tydligen via Västergötland, då han skall ha kommit till Karleby på sin flykt från Östergötland. Ungefär samtidigt dog hans bröder i fängelsehålan på Nyköpings hus, enligt traditionen en plågsam svältdöd.

Hungertornet - kanske var det här som hertigarna
Erik och Valdemar slutade sina dagar

Nyköpings hus kom sedan att utsättas för en belägring varvid man skall ha använt sig av s.k. blidor (kastvapen). På sensommaren 1318 skall man ha brutit upp dörren till källarutrymmet och där funnit brödernas kroppar. Bedömningen gjordes att de inte varit döda någon längre tid eftersom förruttnelseprocessen ännu inte var särskilt långt framskriden.

Drotsen Brunke, egentligen Brunkow, greps tillsammans med kung Birgers 12-årige son Magnus på Stegeborg i augusti 1318 och fördes till Stockholm där han 1320 avrättades uppe på en sandås. Platsen har sedan dess kallats för Brunkeberg. Den landsflyktige Birger avled i Danmark samma år och begravdes i kungakyrkan Sankt Bendt i Ringsted.