Resan till
World Scout Jamboree i Japan

Vi flyger från Qatar mot Japan

Lite småprat innan vi landar
 

Onsdag 22/7.


Kön till toaletten på planet

Vi blev väckta då det var dags för mat igen och flygplanspersonalen var mycket trevliga.

Josefin och jag satt bredvid varandra och på min vänstra sida satt en man från Bangladesh som varit i Paris med sin familj. De var bosatta i Japan och var nu på väg hem.

Vi försökte att se på film under flygningen men det blev inte mycket med det då vi var trötta och okoncentrerade.

Kvart över sex, lokal tid landade vi på Narita flygplats i Tokyo. Vi var förvånade över hur varmt det var här, 26 grader ute.

Här var säkerhetskontrollen för invandring hård och alla måste fylla i en blankett om vistelsen i Japan. När vi kommit igenom kontrollerna var klockan nästan nio.

Nu närmar vi oss Japan

På min vänstra sida satt en man från Bangladesh

Vi hämtade ut våra packningar
 

Vi löste biljetter till snabbtåget till Tokyo och fick vänta på perrongen till kvart över tio. Patrull 13 gjorde oss sällskap då de skall bo på samma hotell som vi.

 Det tog en och en halv timma att åka snabbtåget till Tokyo centrum där vi skall bo.

Vi fick nycklarna till våra rum och de passade också till ett förvaringsskåp vid receptionen.

Det var en liten trång hiss upp till plan tre där receptionen var. Här var det tuffa regler. Skorna skulle av vid entrén och sedan låsas in i ett skoskåp. Nyckeln lämnade man in i receptionen vid incheckning.

Allt bagage lämnade man på hyllor vid receptionen. Vi fick reda på att inget får finnas kvar på hotellet mellan 10 till 16 men att ryggsäckarna kunde ligga kvar på hyllorna på egen risk.
 

Vi fick nycklarna till våra rum och de passade också till ett förvaringsskåp vid receptionen. Vi fick ta hissen upp till våning sex, damerna bodde på en annan våning. Det var lätt att hitta rätt ”rum” i alla korridorer med små kapslar.

Det svåra var att jag inte hittade nyckelhålet till min kapsel och något handtag fanns det inte så jag kunde inte komma in. Omid kom och hjälpte mig att leta efter nyckelhål men så kände han på glaset till kapseln. Det var inget glas utan bara en öppning där man kunde krypa in. Kapslarna var cirka en meter breda, en meter höga och1.80 djupa.
 

Nu är det läggdags

Vi samlades i receptionen och gick ut på stan utom Josefin som var förståndig och la sig. Vi råkade på en inkastare som fick med oss i en liten hiss upp till tredje våningen där det var en liten restaurang. Jag var inte hungrig så jag tog bara ett glas jos. De andra fyra åt mat.

När vi var klara blev notan högre än väntat. De skulle ha betalt för att vi satt där och åt. Monika protesterade och notan blev billigare. Klockan hann bli närmare ett innan vi kom till kojs och jag somnande direkt.