Vi
passerade det enda huset som stod kvar efter bomben 1945. Det
står nu som ett monument och påminnelse om den hemska
bombningen. Det blev några snabba foton.
Huset som blev kvar efter bomben 1945
Japanska skolflickor gick parvis och
samlade in namnunderskrifter mot kärnvapen.
I närheten hittade vi en liten restaurang på en bakgata. Det var
en mycket annorlunda ställe. Vi bänkade oss på rad längs ett
stort stekbord där ägaren lagade maten. Han tillagade bara en
sorts mat som var typisk för Hiroshima.
Sex ägg knäcktes på stekbordet och smetades ut.
(mer bilder finns om du klickar på bilden)
Först smetade han ut en liknande pannkakssmet till sex plättar
och strimlade ett helt vitkålshuvud som han la över. Det räcket
inte så han fick strimla mer och lägga på. Därefter la han på
groddar och några skivor stekfläsk. Han använde också en krydda
som luktade fisk, förmodligen sjögräs.
Nu vände han alla högarna så att stekfläsket kom underst och
kålen stektes ihop till minst halva storleken. Sex ägg knäcktes
på stekbordet och smetades ut och vände tillbaka vitkålskakan
över äggplättarna, kryddade och smetade över en mörk sås.
När det var klart så
sköt han fram kakorna till var och en av oss och vi fick var
sitt litet fat som vi kunde lägga upp bitar av kakan och äta med
pinnar. Vi hade svårt att förstå så han hjälpte oss att dela
kakorna och visa hur vi skulle göra för att äta.
Över allt hördes cikadornas läten. Här satt en cikada väl
synligt på en trädgren.
Vi tog en vandring i minnesparken läste på skyltar om bomben
över Hiroshima. Det var lite väl vinklat men å andra sidan dog
massor av oskyldiga civila.
På
en affärsgata passade vi på att handla i en mataffär. Vi ska ju
ha frukost till i morgon och det måste vara mat som inte behöver
vara i kylskåp.
Det blev en paket med amerikanska pannkakor med lönnsirap
emellan och en kaka som smakade som någon sorts bröd som de
hällt smält smör över. Jag köpt även en liter fruktjuice.
Ulrika fotar en skylt med glass med
annorlunda smaker.
Vi tog tåget tillbaka och jag var så trött att jag nickade till
flera gånger under resan. De andra hade roligt då jag hade en
dam på min vänstra sida som också nickade till då och då. Vi
turades om att nicka till med huvudena mot varandras axlar.
När vi kommit i land på ön tog vi en taxi tillbaka till lägret
och det kostade inte mer än att åka buss.
På kvällen fick jag tillfälle att hjälpa till med att sätta upp
ett tält för scouter. Det var ett svenskt patrulltält som var
alldeles nytt.
Det
hade mörknat när jag gick svängen ner till receptionen där jag
träffade Ulrika och Monika som jag tog sällskap med tillbaka
till tälten.
Josefin och jag gjorde upp morgondagen och bestämde oss för att
stå upp tidigt. De andra i patrullen ville sova ut.