När jag var sju år fick jag var i en kindtand, det gjorde fruktansvärt ont. Jag fick åka ett flertal gånger till tandläkaren där jag fick undersökas och få värmelampa. mot tanden.
Så småningom skulle tanden dras.

Jag gick i första klass i Oskar Fredrikskolan i Göteborg och mamma hämtade mig i skolan för att sedan ta buss till skoltandläkaren som fanns i en annan skola, Nordhemsskolan. Vänthallen var en lång dyster korridor med stolar på rad efter väggen.

Vi fick vänta en stund innan sköterskan ropade upp mig. Mamma och jag skulle just gå in då sköterskan sa med bestämd röst att det var bara jag som fick gå in. Mamma fick vänta i väntrummet och jag fick lova att vara duktig och gapa stort.

Jag följde med sköterskan in och klättrade upp i stolen och satte mig på brädan som var till för barn och låg över armstöden. Jag lutade mig bakåt och la huvudet mot de två vita dynorna som var nackstöd och gapade stort.

Tandläkaren stod hela tiden med ryggen mot oss och plockade i ett glasskåp, han sa inte en hej. Helt plötsligt ställer sig sköterskan bakom stolen, sträcker sig fram och håller fast mina armar och tandläkaren vänder sig om med en stor spruta i handen som han viftar med framför ansiktet på mig. Jag blev livrädd och bet tandläkaren, slet mig loss och sprang ut ur rummet till mamma.
Tandläkaren och sköterskan kom springande efter och ropade "kom aldrig tillbaka hit", och det gjorde vi inte heller.

Det hela slutade lyckligt då mamma direkt kontaktade sin privattandläkare och vi åkte dit. Jag tror att det var vid Stigbergstorget.
Jag minns inte vad han gjorde men tanden kom ut och jag minns hur glad och stolt jag var när jag kom ut i väntrummet till mamma.