Birgits mobil
ringde tio i fem, vi checkade ut och innan
halv sex gav vi oss iväg mot
tunnelbanestationen. Väl där fick vi se att
stationen var stängd med ett stort galler.
Det var bara att vända tillbaka till
hotellet. Hotellpersonalen försökte att
ringa efter taxi men det fanns inga lediga.
Vi blev skrämda av
skylten som visade att det skulle
ta 47 minuter till Victoria.
Kön till
biljettkassorna
I väntan på att få
åka
Nu fick vi
reda på att det fanns en öppen station vid
Queensway en bit bortanför Bayswater. Det
var en promenad på cirka fem minuter.
Där tog vi röda linjen till Oxford Circus
och bytte till blå linje. Vi höll på att
sätta i halsen när vi läste på displayen om
nästa tåg. Vi trodde att det var 45 minuter
till nästa tåg men det var bara sju.
På Victoria
Station fick vi rusa då vi var sent ute.
Biljetter skulle köpas till tåget till
Gatwick och det var lång kö till
biljettluckorna. Två av luckorna var öppna
och vid varje stod det personer som tydligen
hade väldigt gott om tid. Strax före halv
sju kom vi fram till en kassa och tåget
skulle gå halv. Kassörskan var lugn och tog
god tid på sig och sa att vi skulle hinna.
Ändå gick hon ifrån och pratade med andra i
personalen.
En minut i
halv sju rusade vi iväg, då hade vi fått
veta att tåget inte går utan vi ska ta buss
i stället. Vi rusade upp för rulltrappan och
sprang en korridor fram och ut på
bussterminalen. Där fick vi veta att det
inte gick några bussar utan att vi skulle ta
tåget. Nu var vi inte ensamma utan det var
en hel skock som irrade runt. Det var bara
att följa strömmen som nu bar ned för
trapporna till perrongen där tåget skulle
stå. Det fanns inget tåg där och efter en
stunds vänta fick vi veta att vi måste vänta
utanför spärrarna.
Bussen var redan
full.
Det var trångt på
tåget
Vi var många
som väntade och så kom beskedet. Vi ska åka
buss. En kvinnlig vakt räknade oss då
platserna var begränsade. Vi kom nätt och
jämt med. Upp för trapporna igen. På
bussterminalen stod en buss och väntade men
… den var redan full med folk.
Nytt besked,
vi ska åka tåg. Ned för trapporna igen och
ut på perrongen. En stunds väntan. Så kom
beskedet, vi står vid fel perrong. Hela
skocken gav sig av och vi hängde på. På den
rätta perrongen stod det redan massor av
folk och väntade på att åka med halv
åtta-tåget.
När tåget kom
in var det rena huggsexan för att få
sittplats. Jag lyckade att hålla tre platser
och fick sedan syn på en till som var ledig,
den fick Birgit. Jonathan fick sitta på min
resväska i gången.
Resan tog 40
minuter så vi var framme tio över åtta. Nu
har vi en och en halv timma innan planet
lyfter. Det var kö till incheckningen men
det gick ganska fort. Efter det försökte
Jonathan och jag att hitta var men kunde
lösa in våra tunnelbanekort men vi lyckades
inte.
Vi åt medhavd
frukost på tåget.
Dags att gå ombord
i aktern på planet.
Vi tog
rulltrappan upp till säkerhetskontrollen som
var mycket noggrann, effektiv och stressig.
Nu fick vi rusa till Gate 12 som låg ganska
långt bort. Boardingen började nästan med en
gång när vi kom dit, kvart över nio. Planet
skulle taxa ut 20 i tio men det skulle
tankas först och under tiden fick vi inte ha
på säkerhetsbältena. Tio i tio backade
planet ut.
Det tog bara
en kvart att gå ned från hög höjd och landa.
Det var mycket luftgropar under nedfärden så
planet krängde en hel del. Vi landade halv
ett lokal tid. Vi tog oss snabbt ut och gick
till bilen. Vi stannade till i Brunnsbo och
åt på en pizzeria innan vi lämnade Jonathan.