 |
 |
 |
|
Vi fick kaffe och kakor efter bryggeribesöket och sen var det dags att
dansa. Barnen dansade en engelska och snurrebocken och det gjorde de så bra att de fick mycket applåder. Vi vuxna dansade program 1 och det gick bra
och blev uppskattat.
Tyskarna ville även se oxdansen, så Lennart A och Lennart H dansade
den med varsin tysk dansare.
Spelmännen hade ej noter till dansen, så ett gäng av oss trallade låten.
Dansen blev väldigt uppskattad.
|
 |
 |
|
 |
 |
|
 |
 |
|
Altenburg Folkdance ensamble gjorde ett fantastiskt framträdande med sång
och dans.
På kvällen blev det mer mat och öl. Maten serverades från en vedeldad vagn
ute på gården.
Vi fick välja mellan: korv, gulaschsoppa och kött i bröd ... igen.Drycken var öl.
Vi fick matkuponger, en ölkupong och en matkupong på man.
Eftersom våra barn och Birgit inte dricker öl så tog jag tacksamt deras
ölkuponger.Det fanns ett värmeaggregat i tältet och vi trodde att
det var till för att värma oss, men ej.
Vi fick ett par rejäla doser med avgaser istället. Stämningen var god så vi
höll värmen ändå.
|
 |
Matserveringen
|
|
Lördag 4/10. Ny dag och nya
äventyr. Det blev en resa till Weimar, Goethes födelsestad. På bussresan
både dit och hem såg vi från bussfönstret de höga toppiga slagghögarna från
uranbrytning som var den största i vår del av världen.
|
I Weimar spred vi oss fritt ett tag, innan vi skulle guidas runt.
Många skulle då till det stora varuhuset, vad det nu hette, men lockades
av alla små butiker på vägen dit vilket förbrukade tiden.Alla
hittade tillbaks till startpunkten där stadsvandringen skulle börja. Guide
var Klaus Jürgen Kamprad (ja, han är släkt med Ikeakungen Ingvar Kamrad).
Rebecca övertog tolkandet från Lennart och Erland. Det gjorde hon
humoristiskt och gruppen svarade med glada skratt. Men Klaus var förvånad
över vår okunnighet om Göthe, Schiller, Liszt och Back. Jo, Bach kände vi
till.
|
Birgit och Siv utanför en affär.
|
Göthe hade ett hus i stan där han bodde när han inte hade lust. När han
hade lust bodde han i sin villa i en park han hade anlagt i klassisk stil
för folkets upplysning om klassiska stilideal. Till villan kom nämligen
furstens käring för att få tröst. Det gick ”geschwint” för stället var nära
granne. Fursten var nämligen ”karl i sitt hus” och var riktigt elaker mot
sin käring.
|
|
Vi åt mat på Kartoffelhaus. Mysig miljö med små rum och avbalkningar.
Gamla tegelväggar, balkar och stolpar. Mycket god mat som var och en valt ut
redan hemma i Mellerud. Men många visste inte vad dom hade beställt då,
Marianne visste och såg till att alla fick sina önskningar uppfyllda. Tack
Marianne.
Väl mätta besökte vi kyrkan S:t Peter och Klaus Kirche där
Klaus-Jürgen berättade om kyrkan och dess klenoder. |
 |
 |
Vi åt god mat på en restaurang innan vi gick guidningen i staden.
|
 |
 |
|
 |
|
 |
Stadstur igen och vi såg bl a var Göthe och Schiller hade bott och ett
residens där Göthe hade ritat åtminstone fönstren (kanske hela väggen) men
fönster kunde han designa. Bach hade komponerat och spelat i kyrka och
konservatorium.
|
Goethes hus |
|
Rebecca samtalar med Klaus Jürgen.
I bakgrunden syns busschauffören. |
Några tog en fika innan tillbakafärden till Altenburg |
Susanne och Josefin med en leksakstraktor
|
Birgit och barnen äter glass. |
|
Alla samlades så småningom på ett café där vi fick platser både ute och
inne. Trots den kyliga luften svalkade sig några med glass. Servitören ute
var en sevärdhet. Han sprang in med beställningen och fort gick allt. Vid
betalningen stjälptes pengarna ned i börsen utan räkning. Farten gjorde att
han missade att ta betalt för Mikaelas och Rebeccas glass och kaffe.
Chaufför Kenneth hämtade bussen åt oss och körde in den i en
grändöppning vid caféet och väntade nervöst på att
vi skulle masa oss ombord för det vimlade av förbudsmärken där den stod.
|
Så var vi tillbaka på slottet igen. |
Inne på slottsgården |
Här fylls det på kol till värmepannan
|
|
Tillbaks till Altenburg. Kvällen gick i ”Wein, Weip und Gesang” och dans.
Tyskarna var näktergalarna i kvällens sjungande, men det skulle vara bra
tyst i skogen om bara de fick sjunga och vår sång var värdefull den med.
Gemensamt sjöng och gestikulerade vi en sång om hur man upplever att köra en
”Trabi” (Trabant). Våra och tyskarnas barn gjorde en
skattkarta över slottet, sprang sedan runt och letade skatter.
Festligheterna vid baren höll på till fram på småtimmarna. Marianne hörde i
sömnen våra jubelrop. Så kan det vara när hon måste skydda sin son mot
slottsspöket. Dessutom fick hon gå upp med sin blivande svärson Martin och
kissa. Han var också rädd för slottsspöket.
|
|
|
|
|
