1  2  3  4  5

 

 

Efter dansen blev vi bjudna på en utsökt lunch av Altenburgarna. De flesta av oss passade på att prova på delikatessen ”Klöse”.
 

 
Efter lunch kom Kenneth snällt och hämtade oss för avfärd till friluftsmuseet Whyrna, en liten by 1,5 mil utanför Altenburg. Bygatan var så smal att chauffören fick backa ut på stora vägen.
 

 

 
I Whyrna kunde vi se att större delen av byggnadsbeståndet var mycket förfallet med inslag av nyrenoverade hus
men inte i den utsträckningen som i Altenburg.

 
Efter sedvanlig gruppfotografering väntade vår sista kvällsmat på slottet. Kvällen avslutades med trivsam samvaro med Altenburgarna där vi också lyckades föra vår gamla tradition vidare genom att lära vår chaufför dansa oxdansen.
 

Även vår chaufför dansade oxdansen.
 

 

 

Sista kvällen med dans, utbyte av presenter
och ömma farväl.

 
Måndag 6/10. Alla lyckades vakna i god tid trots en mycket sen kväll, som för en del blev natt. Som vanligt väckte Jens med att knacka dörr och ropa ”Morgen”. Frukost intogs och det var samma som vanligt förutom att vi fick var sin påse med färdkost  och vi fick även bre smörgåsar för hemfärden. Väskor bars till bussen och några av oss hann till och med att  gå ett varv runt slottet.

Efter ömma avsked av Jens och Andreas tog Marianne ton, nej, inte den vanliga tonen utan en vackrare och vi sjöng alla ”Vem kan segla! Och slutligen unisont ”Es war SUPER”, därefter började hemresan.
 


Josefin sitter i en bil utanför en leksaksaffär.
 

Vi åt våra små påsar med färdkost.
Lennart H delade ut tygkassar, kepsar och diverse reklam och barnen fick dessutom spel, detta hade Kali skickat med
eftersom han jobbar på ett köpcentrum.

Det blev handuppräckning om att åka till köpcentret PC utanför Leipzig där Kali nyligen fått jobb, nästan alla var eniga om att åka dit. Efter att med Erlands hjälp tagit oss igenom Leipzig kom vi fram till PC, det var ett jättestort köpcentra och vi fick c:a 1,5 timmar för shopping.  Återsamling vid bussen kl 12.30 för intagande av vår lilla påse som vi fått med. Innan vi lämnade köpcentrat tog vi gruppfoto med kepsarna på som vi senare skickade till Kali som bevis på att vi varit på ”hans” köpcentra.
 


Gruppfotot vid PC Köpcentra
Väl i bussen siktade vi mot Berlin. Videotime!  Först: Den otroliga vandringen och sedan Bamse (tecknat). De som inte sov tittade mer eller mindre, förutom de bak i bussen som spelade gruppbingo med hutt.

 Ju närmare Berlin vi kom ju tätare blev trafiken. Marie tyckte att det var dags att gnugga geniknölarna med synonyma ord på städer i Sverige. Slutligen blev det kaffepaus, då var klockan runt 17 och några mil senare, då vi hade c:a 15 mil kvar till Rostock tog vi fikapaus.


 
Under Sivs ledning blev det bingospel i bussen till barnens glädje och priserna var skänkta av Kali via Lennart H. Det var små godispåsar med sega björnar. Trots intresse för bingon så var det väl ingen som missade oljudet från Karl-Eriks väckarklocka som ringde i tid och otid och som meddelade att det var dags för en hutt. Så småningom nådde vi Rostock och efter mycket kryssande i staden så var vi äntligen vid hotellet.
 
In med väskor, hämta nycklar och hissen upp till rummen. Ett sånt fint hotell, visst var slottet i Altenburg mysigt och barnen hade ju trivts där men detta var lyx.  Nu var det middag i matsalen och klockan var c:a 21.30 på kvällen. Alla njöt av maten och därefter sängdags,
 för de kvällspigga var det samling och fest på rum 508.
 
Tisdag 7/10. Efter ett natts god sömn och en härlig frukost skulle resans sista dag anträdas. För de som hade gluttat på TV väntade en diger räkning, vilken chock, puh!

Ganska omgående efter det att vi satt oss i bussen ringde Kalles väckarklocka och strax började whiskyångorna flöda. Det ska va bra för magen påstås det. Som vanligt var vi sena men hann med färjan till Gedser.

Det var en snabbgående sak som flög över vattnet i 35 knop. Medan vi åkte igenom Danmark läste Gunnar upp ett poem som han hade skrivit. Det handlade om oss allesamman. Därefter var det filmtime. Först blev det mupparna och därefter en romantisk  film för de vuxna, ”Tin Cup”.
 


 
Ett matuppehåll  gjordes mitt på dagen i Danmark. När vi kom till Helsingör kunde vi köra ombord direkt för vidare transport till Sverige. Nu kunde vi äntligen lyssna på svensk radio, det hade vi ju inte gjort på länge.

Mot slutet av resan gick var och en fram och berättade om sina upplevelser och intryck och vad de tyckte om resan.
Alla tyckte att allt varit toppen och musikanter, dansledare och arrangörer blev rosade så man blev riktigt rörd. 
 

 


 

 

1  2  3  4  5

 

Fortsätt med nästa Altenburgresa
år 2000