Kvart över sju vaknade vi och klockan åtta
var det frukost.
Klockan nio gav vi oss iväg till en stor trädgård där vi fick strosa fritt
och se många stora träd.
Vi lämnade parken kvart över tio, gjorde ett
fotostopp i Macroom där det fanns ett fint
slott. Jag sprang tillbaka en bil för att få
några fina foton.
Slottet vid torget
Lågvatten.
Vi åt utanför en
bensinstation.
Den gamla
stadsmuren i Waterford
Vi stannade vid en bensinstation för att äta
klockan halv två. Det var rörigt då man
först skulle stå i en lång kö för att få
peka ut vilken mat man ville ha och sedan i
en annan för att få betala. Vi åt vår mat
ute och det kom några droppar regn.
Efter tre kvart gav vi oss iväg och efter
tre kvart var vi framme vid Waterfords
kristallfabrik. Vi fick gå runt på en
utställning och se allt vackert i
kristallmontrarna och efter 20 minuter blev
vi guidade för att se tillverkningen.
Askungens vagn.
Tillsalu för 40 000 euro
Vi gick i centrum
men det mesta hade stängt
En skylt på bordet
i matsalen
Vi anlände till hotellet i Waterford kvart i
fem. Birgit och jag tog en promenad på stan
men de flesta affärer hade börjat bomma
igen. Klockan sju var det kvällsmat och
ingen fick komma in i matsalen förrän prick
sju. Det tog tid att få maten även om vår
grupp var först. Det var mycket oväsen i
matsalen med skrammel av porslin och mycket
prat. Stackars de som jobbar där.
Två herrar spelade
dansmusik från 60-70-talet.
Efter maten gick Lennart, Birgit och jag för
att hitta en bra pub med folkmusik men fann
ingen. Nu hade det börjat att regna så vi
gick tillbaka till hotellets pub.
Vi satte oss vid ett bord med några av
resvännerna och lyssnade på musiken. Det var
två herrar som spelade dansmusik från
60–70-talet. Birgit och jag passade på att
bugga till den härliga musiken.
Det var jättekul men trångt då det inte
fanns något riktigt dansgolv utan man
dansade på en liten plätt framför scenen.
Efter en stund var vi nöjda med dansandet
och klockan 11 var vi i säng.