Irland 2016

Torsdag 4 augusti

Vi har båda sovit dåligt under natten då det var fruktansvärt lyhört på hotellet. Vi blev väckta ett flertal gånger av högljudda personer som passerade förbi vår dörr. Vid några tillfällen hade några svårt att hitta sitt rum och var framme och försökte att låsa upp vår dörr. Tredje gången passerade de förbi och jag hörde dem säga 262. Vi bodde på 202.
Klockan ringde kvart över sex och vi skyndade oss att packa för frukosten var redan klockan sju. Klockan åtta gav vi oss iväg med bussen. Första stoppet var i New Ross, en liten stad där J. F. Kennedys farfar bott och emigrerat till USA. Det blev några foton innan vi åkte vidare.

Vi gjorde ett stopp vid en bensinstation för toabesök och kaffepaus för de som var behövande. Utanför fanns en groda som alla liknade vid Heikki så de blev fotograferade.
	Halv 12 var vi framme vid Brad för ett besök i Powerscourt Gardens, ett slott med en stor trädgård. Entrén var en stor portal som bussen skulle passera genom och vi trodde aldrig att det skulle gå men Gerard tog oss lugnt igenom med en liten marginal. Vi vandrade runt i parken tillsammans med Ann-Louise och Lennart och avslutade med att äta något enkelt i serveringen. Birgit och jag delade på en wrap och en chokladcookies. Halv fem lämnade vi parken och åkte vidare mot Dublin.
	En växt som liknade rabarber men hade inte samma växtsätt.
Vi var framme vid Guinness halv fem. Inne på Guinness presenterade en guide bryggeriet på engelska och gav oss lite historia. Sedan fick vi går själva och det var bara att följa pilarna från våning till rulltrappa, följa pilar till ytterligare en rulltrappa tills vi var högst upp.



	Ibland var det för konstig ljussättning, liknade mest ett nöjesfält.

		Symbolen för Guinness
På en scen var det dansuppvisning.
Från bottenvåningen upp till översta våningen var en lång transportsträcka och det fanns inget av värde att se, mest ett jippo likt Disneyland. På övervåningen löste vi in vår biljett mot ett glas Guinness. Vi försökte att komma fram för att se på utsikten men det var folk som bara stod vid fönstren och pratad utan att njuta av vyerna. Vi valde att snabbt ta oss ner då det var så hög musik som spelades där. Birgit tog hissen ned och jag tog trapporna då jag ville se på en avdelning om ölprovning. Den ölprovningen var inte mycket att ha och var bortkastad tid. Man fick provsmaka en Guinness på ca fem centiliter.

På våning ett fanns all försäljning av Guinnessprylar och jag köpte tre julgranskulor och en annan juldekoration. Jag var inte säker på att hinna till bussen då tiden var knapp så jag hade bett Birgit att gå före och meddela att om jag inte var vid bussen då den skulle köra så skulle jag gå till hotellet. När jag kom ut på gatan stod Heikki där och väntade. Ta´t lugnt, sa han, vi hinner.
Vårt sovrum	Utsikt från vårt fönster.	Vi drack öl utanför en pub.
	Vi bodde på samma hotell som första dagarna i Dublin men nu fick vi bo på våning fem. Vi skulle ta en tur på stan men när vi kom ner med hissen så öppnades inte dörrarna, inte ens när jag trycket på knappen för dörröppning. Som tur var fanns det en man ur hotellpersonalen som öppnade dörrarna utifrån. Tydligen visste de om felet för när vi kommit ut sattes en skylt upp om att hissen var ur funktion.
		En bakgata bredvid hotellet.
Vi gick runt i affärer och mest bara tittade. När vi kom tillbaka till hotellet fungerade fortfarande inte hissen. Vi fick ta trapporna till femte våningen och när vi skulle ner till middagen halv åtta så var det trapporna som gällde. Vi åt en god middag i matsalen och därefter gick Lennart, Janne, Birgit och jag till Temple Bar. Där var det mycket lugnare än sist som vi var där. Vi strosade runt och hamnade på en pub där vi köpte öl. En lugn promenad tillbaka till hotellet och vi la oss klockan 11.