Jag
vaknade kvart över sju av högljudda röster,
Birgit hade hört dem sedan halv sju. Det var
en kvinna och hennes barn som samtalade
genom att skrika till varandra.
Det
fortgick i två dagar, sedan åkte de, som tur
var. De kunde tydligen inte prata normalt
utan var tvungna att skrika.
Vi åt en
enkel frukost på rummet och gick sedan ut
för att hitt en affär som heter Walmart. Vi
var lite desorienterade om väderstrecken så
för säkerhets skull frågade vi i
receptionen.
Kvinnan i
receptionen hade inte en aning, det förstod
jag när hon pekade ut norr och söder i
öst-västlig riktning.
Vi tog oss
söderut och hittade en busshållplats. När
bussen kom hänvisade chauffören till andra
sidan då vi ska åka åt andra hållet. Vi gick
dit och när den bussen kom så hänvisade den
Chauffören oss till andra sidan, igen.
Vi valde
att gå vidare söderut, västerut under en
highway och söderut igen. Det var en lång
promenad men så småningom kom vi fram till
Walmart.
Det var en
stor affär som hade allt. Vi köpte
frukostmat och kvällsmat för flera dagars
konsumtion och jag hittade en kortärmad
skjorta som jag köpte. Klockan hade blivit
mycket så det var dags för mat men den sköt
vi på.
Det fanns
en busshållplats utanför oh där satte vi oss
att vänta i solgasset. Det gick bara en
linje där, Lynx 21. Efter 20 minuters väntan
kom bussen. Vi fick betala en dollar var som
var standardpris för pensionärer. |