Jonathan och jag gick ner till gamla stan och de gamla gränderna men tiden gick fort så vi fick skynda tillbaka.

Väl på bussen åkte vi till ett vattenfall men det var inte så märkvärdigt, snarare en turistfälla.

 Efter att ha sett fallet åkte vi cirka fem minuters resa till en restaurang där vi blev serverade mat. Där träffade vi Rune som varnade oss för läderaffären.

 Deras buss hade nyss varit där och han sa att det var värre än mattaffären.

Nu gick turen till en guldaffär där vi först fick höra om guld, ädelstenar och om företaget.

De som ville fick lämna sinar ringar mot kvitto och få dem polerade och många damer gjorde det.

Nu gick vi till ett annat hus och mer information innan vi fick gå en trappa ner till själva butiken.

 Rummen var otroligt vackert utsmyckade med förgyllda spegelramar, etsade mönster i speglarna och förgyllda dekorationer på väggar och i tak.


 

Här skulle kvinnorna handla och männen skulle hållas från kvinnorna så att de kunde handla i fred. En kvinnlig försäljare tog hand om Jonathan och mig och pratade och pratade om allt. Hon var från Tjeckien berättade hon och vi pratade om väderförhållanden i Tjeckien och Sverige, folkmängd, språk m.m. Allt för att vi inte skulle gå till Birgit och Josefin.

Och hur gick det för Birgit och Josefin. Jo, de fick en försäljare som nästan hjärntvättade dem. Birgit råkad se på ett armband för sisådär 7000 € och vips skulle försäljaren få henne att köpa det. Jag tror att hon kämpade emot försäljare i en dryg halvtimma innan hon lyckade att komma därifrån och ringarna fick hon som tur var med sig.

Den tjeckiska försäljaren gjorde ett försök att sälja en klocka till mig men jag tackade för mig och frågade efter utgången.
 

 Jonathan och jag kom ut näst först, före oss var Lars-Eric och Ritva. Efterhand kom några till ut, och några till och så kom Josefin och Birgit och de hade inte handlat.

Nu bar det iväg med bussen och alla var irriterade över att behöva bli utsatta för sådana försäljningsknep.