Vi hade planerat vår vandring i fjällen i flera månader. Vad som skall packas med, vilken mat och var vi skall gå. Nu var det äntligen dags att ge oss iväg.

Tisdag 1 september.
 Birgit mötte vid torget i Uddevalla när jag kom med bussen från Järbo. Vi köpte glass och gick sedan och handlade på stan.

Vi gick hem till Birgit, åt och packade resten av det som skall med i packningarna. Det känns i magen att vi snart skall resa.  Vi har vägt packningarna och med tomma vattenflaskor väger de 14 kilo var.

Onsdag 2 september.
 Konduktören väckte oss kvart över sex. I Östersund kopplades sovvagnarna bort så vi fick byta vagn. Våra platsbiljetter stämde inte, SJ:s bokning hade inte fungerat. Våra sittplatsbiljetter var bokade för gårdagen. Den som skött bokningen hade inte tänkt på att det var en ny dag. Men det var inga problem med platser.

Vi åt frukost, müsli och mjölk. I Åre gick Lysekilsparet av och vi tog farväl av dom.

I Åre gick Lysekilsparet av

Vi köpte vykort som vi skrev och skickade.

På tåget observerade vi en äldre karl som verkade vara en inbiten fjällvandrare i väl ingångna kängor, sliten ryggsäck och knäbyxor. Med sig hade han sin som var i trettioårsåldern och verkade ganska ny i fjällvärden. Vi kallade dom ”far och son”.

Nu kan man se höga fjäll med snö. Tio över tio var vi i Enarsfors. Vi köpte vykort som vi skrev och skickade. Vi hade otur med taxin till Storulvån. Av någon anledning så missförstod dom oss så vi fick ingen taxi. Efter lång väntan ringde och ringde vi men fick inget svar. Vi fick ett tips att rings Storlien och där gick det bra, vi åkte från Enarsfors tio över tolv.

Hängbron vid Storulvån

Härifrån kan vi se Sylarna.

Halv ett var vi framme i Storulvån och började att gå mot Blåhammaren.

 Nu går det uppför och uppför och vädret och naturen är underbar. Med utsikt mot Getryggen åt vi middag som bestod av vatten, bröd och frystorkad köttfärs med ris och champinjoner, till efterrätt blev det ett äpple. Halv tre var vi mätta och belåtna och fortsatte vandringen mot Blåhammaren.
Vi middag som bestod av vatten, bröd och frystorkad köttfärs med ris och champinjoner,

Vid Ulvåtjärnstugan tog vi en kort rast och fortsatte sedan vandringen. Det gick bara uppåt, uppåt och uppåt och jag trodde aldrig att det skulle ta slut. Väl uppe på toppen tog vi en välförtjänt paus och gjorde i ordning fruktsoppa och åt skorpor till, även godispåsen gick åt.

 Vi har en fin utsikt bort mot Storulvån, Helags och Sylarna. Nu gick det fortare att gå och strax fick vi syn på Blåhammarens fjällstation.   

I storstugan på Blåhammaren satt far och son och läste var sin bok när vi kom fram. När packningarna kommit av och vi fått vårt rum kände vi hur trötta vi var. Vi var alldeles slut och orkade inte äta utan tog en dusch och la oss strax efter nio på kvällen.

En välbehövd vila efter maten.