Fjällvandring i Jämtland 1981
1  2  3  4  5

 

 

 

 


Raststugan
 

Måndag 7 september.

Det smälldes i dörrar och gicks i korridorerna så jag försökte sova från halv sex tills vi stod upp klockan sju. Rullgardinen upp, vilken syn! Hela landskapet var pudrat av snö. Kameran fram och kort i massor. Vi åt välling och knäckebröd med smör.

 

Vi packade och städade rummet. Långkalsonger på, det verkar kallt ute men vindstilla. Vi hämtade post i receptionen som vi lovat att ta med till Storulvån. Jacka, mössa, vantar, huva och ryggsäck på,
-3 grader och klockan är tjugo över åtta.

Det har börjat blåsa men vinden kommer bakifrån. Det känns härligt att gå nu, kängorna och jag är ett, ingen träningsvärk i bena och humöret i topp. Raststugan Sylarna passerade vi i högsta lunk.

Naturen var så underbart vacker med det vita pudret, den blå himlen och färgskiftningarna i riset. Att ta farväl av Sylmassivet var svårt. Jag vände mig om allt som oftast för att ta ett sista kort på Sylarna.
 


 

Det kändes skönt att komma fram till raststugan, komma i lä och göra i ordning maten. Tjugo över tio var vi där och vi åt en stor portion med kött och rotmos var och chokladmjölk. Under tiden vi åt kom det folk i två omgångar så det var trångt i stugan.

För att bereda plats fick vi skynda på att bli färdiga och ge oss iväg. Inte en ren på hela dagen och lämlar är det inte heller gott om, vi har vara sett två. Tidigare dagar har det prasslat och pipit i riset för jämnan och lämlarna har sprungit kors och tvärs.
 


 
Det var en lätt terräng att gå i, lätta uppförslut och långa utförslut. Helt plötsligt såg vi en väg på avstånd och strax därpå såg vi Storulvån.

Det var fortfarande långt dit, Sylarna kunde vi också se och det såg ut som om vi var närmare Sylarna än Storulvån men det var vi ju inte.


 

En ny hängbro
          
Hängbron vid Storulvån.

På ett ställe hade stigen fått en ny sträckning till en ny hängbro och stigen var hemskt dålig och blöt på båda sidor om bron.

Nu var vi nere vid fjällbjörkarna, dom hade skiftat färg sen vi lämnade Storulvån för fem dagar sen. Att gå över hängbron tycker Birgit är roligt då den gungar i otakt och är svår att gå på.


Ett litet rött hus.

Till Birgits förtjusning så skall vi bo i ett litet rött hus på andra sidan ån så vi fick gå tillbaka över hängbron. Vi var alldeles ensamma i stugan även om det fanns fler bäddar.

Vi tog en promenad längs landsvägen och jag tog flera kort på Sylmassivet. Vi åt champinjonsoppa innan vi gick och badade bastu. Det var skönt att få tvätta sig riktigt och få på rena kläder. Vi tvättade av kängorna och fettade in dem innan vi la oss klockan tio. Nu har Birgit gått över hängbron så många gånger så det verkar som om hon fått nog.


Fiat-tåget kommer in till Enarsfors station.
 

Tisdag 8 september.

Vi stod upp klockan sex och packade ryggsäckarna. Till frukost blev det välling (med klimp) och kex. Tjugo i åtta gick vi över hängbron för sista gången och tio över åtta kom taxin som körde oss till stationen.

Från Enarsfors åkte vi Fiat-tåg som avgick 16.48. När vi passerade Åre tittade vi efter lysekilsparet och dom var där på stationen. Vi öppnade vårt fönster och fick en pratstund med dom.
 


Nattåget från Östersund

11.08 var vi framme i Östersund där vi lyckades lämna in våra packningar till förvaring på stationen. Nu sprang vi på stan till klockan tolv då vi åt mat på en servering, plommonjärpar med lingon och potatis.

Halv nio på kvällen avgick nattåget från Östersund. På tåget träffade vi lysekilsparet så vi la våra packningar i vår sovvagn och följde med lysekilsparet till deras vagn. Vi stod och pratade i deras liggvagn tills tåget startat och gick sedan till vår vagn. Till kvällsmat år vi tunnbrödsklämmor och blåbärssoppa. Herrarna i min kupé har redan lagt sig och läser kvällstidning. Dom är inte det minsta intresserade av någon kontakt och säger inte ett knyst.

Jag la mig klockan tio och läste en tidning till klockan elva, sen släckte jag läslampan, de andra två läste fortfarande. Vi skall byta tåg i Herrljunga klockan kvart i sju i morgon, sen är vi snart hemma.


 

Onsdag 9 september.

Jag vaknade av att tåget stod still på en station och det pratades i stationens högtalare.

"Resande mot Göteborg .... "

 Jag tittade på klockan, halv sju, OJ. Var vi i Herrljunga, skall vi av? Hinner jag? Har konduktören glömt att väcka oss?

 

På med byxorna, rycka med packningen och ut i korridoren. Där stod Birgit fullt påklädd och skrattade åt mig.
Vi var bara i Skövde.

Tåget är försenat på grund av kraftig dimma så jag kan pusta ut. Vi kom till Herrljunga klockan  tio över sju och åt frukosten på stationen, müsli med mjölk, smör o bröd och apelsin.

I Uddevalla gick vi i några affärer och tog sedan kvart i elvabussen med bussbyte i Högsäter. Tio över tolv klev vi av bussen i Järbo.


Uddevalla torg.