|
Måndag 7 Juli
Jag duschade igen. Det
pratades fortfarande i rummet bredvid, sover dom aldrig? Vi åt frukost i
receptionen (amerikanska pannkakor som såg ut som rostat bröd, sirap på,
muffins, flingor & mjölk och jos), vi tog med ett äpple var. Klockan
8,15 lämnade vi motellet och åkte in till downtown
och gick samma tur som jag gick i går.
Vi lämnade Salida och nu bar det
av uppåt. Det gick uppför hela tiden och vi såg vackra vyer. Monarc
Pass hade en fantastisk utsikt och vi handlade i en souvenirbutik. Jag mådde
illa, kände mig svag och hade yrsel, det var lufttrycket, det gjorde gott
att andas djupt.
Det gick en linbana upp till en topp och vi fick låna
jackor för det blåste kallt där uppe, och vi åkte upp.
Monarc Pass
Det var
hissnande och Birgit och Josefin var höjdrädda. Det var en fantastisk
utsikt och jag tog många kort. Vi var uppe på 3658 meters höjd. När vi
skulle åka ner frågade han som skötte linbanan var vi kom ifrån, vi
svarade Sweden. Då kom frågan: Hur många miles är det dit?
Vi
fortsatte resan och nu bar det utför hela tiden. Vi tankade i Gunnison
och hade tänkt äta där men det var en lång gata med massor med motell
m.m. och helt plötsligt var vi ute på landet igen. Vi siktade in oss på
nästa samhälle men det var bara några enstaka hus och likaså nästa
samhälle.
Blue Mesa
Nära Montrose fann vi avtagsvägen till ”Black Canyon” och
stannade till vid en stenbod och souvenirshop. Där fick vi information om
Black Canyon och köpte sandwich. Black Canyon bjöd på många vackra
vyer men värmen var tryckande så vi orkade inte se hela sträckan efter
canyonen. Vi stannade till vid stenboden igen och jag köpte en kniv,
Birgit köpte en stenhammare.
Utanför stenboden fanns en stor samling av horn
I Montrose tog vi in på ”Black Canyon
Motell” Barnen badade i utomhuspoolen och jag slappade. Vi tog en kvällspromenad
klockan 21, då var det mörkt men det fanns ju neonskyltar och gatljus. Vi la
oss klockan 22.
|
