I skogen ovanför Tryggvegatan hade vi hittat en fin plats för att bygga ett indianläger. Naturen sluttade ganska brant ner mot gatan men just här var det plant.

Vi röjde bort ris som vi la runt platsen som en barrikad. En öppning lämnades och vi röjde för en stig in. Alla valde ut en egen plats och var och en byggde ett tält av slanor och säckväv. Tälten var inte vattentäta men vad gjorde det. En totempåle sattes upp i mitten av lägret och vi jobbade hel tiden på att göra lägret bättre.

En kväll när vi jobbade med lägret hörde vi någon komma upp från gatan. Kurt sa, Det är säkert Klas (Kurts storebror) som kommer för att hämta mig. Vi fick en idé, vi gömmer oss och skrämmer honom.

Alla for ut ur lägret och gömde sig i buskarna runt stigen och lägret. Jag gömde mig alldeles nära ingången. I skymningsljuset såg jag att det ju inte var Klas utan Valter, Paul & Stures pappa som kom, men vad gjorde det. Jag låg kvar och väntade på signalen för att vi skulle rusa fram och skrämma honom men inget hände. Valter gick runt i lägret och tittade och hade skrämmande ljud för sig men när han ingen såg så gick han ner igen.

Så.... fick jag höra rop från gatan. Det var kompisarna som ropade och mina föräldrar var ute och var oroliga. Det hade kommit en hemsk gubbe till lägret och alla kompisarna hade kastat sig utför sluttningen för dom var så rädda, några hade ramlat och skrapat upp byxorna i farten.

Jag var besviken på mina kompisar för att dom bara gav sig iväg så där men var bara jag som hade känt igen Valter.
Valter skämdes för att berätta att det var han som skrämt upp barnen så och vi hade det som vår hemlighet.