I åttonde klass skulle vi ut på pryo två gånger under läsåret. En gång på hösten och en gång på våren, båda tillfällena var på två veckor. Jag drömde då om att bli polis eller lokförare och ville gärna prya som något av detta.

På högstadiet hade jag en klasskompis som hette Ingemar. Vi höll ofta ihop, ja så ofta att lärarna kallade oss för "bröderna Ingmar" eller "Ingmarsönerna". Ingemar fick prya på Kanolds karamellfabrik nära Liseberg. Där fick han äta så mycket godis som han orkade.
Ååå, vad vi andra i klassen avundades honom.

Min första pryo blev på en mekanisk verkstad på Postgatan i Nordstan. Där fick jag kapa järnrör med en maskin och försänka borrhål i järnbitar. Det var inte det jag drömde om men stämningen var fin bland arbetarna så jag trivdes bra. Efter pryotiden kallade chefen in mig och jag fick bakelse och en femtiokronorssedel. Dessutom blev jag erbjuden att komma tillbaka och jobba där.

På vårterminen fick jag komma till Sävenäs Lokstallar och prya som lokförare, en sån dröm. Vi var sex killar som var där samtidigt. För att komma ut till lokstallarna åkte jag först spårvagn till Centralstationen och gick till spår ett. Där fick jag åka med i ett lok till lokstallarna.

Under de två veckorna där fick vi vara med och reparera lok. Till exempel fick vi hjälpa till med att byta kol på elloken och byta olja på dieselloken. Första torsdagen fick vi prova på att köra ett lok på bangården och andra torsdagen fick vi åka med ett tåg till Falköping och stå med i loket. Det var ett Da-lok som var både skrangligt och kallt men det gjorde inget då det var en rolig upplevelse

Det var en rolig tid men jag blev inte lokförare. På den tiden skulle alla lokförarbiträden omskolas till lokförare så några nya fick ingen chans att bli lokförare.

Efter skola och militärtjänst tänkte jag om, jag ville inte bli polis. Jag hade tröttnat på uniformer och blev frisör i stället.
 

Sönnergrens på Postgatan i Östra Nordstan