Här fanns en snurrgrind som man kom igenom, genom att lägga 1 £ i ett myntfack. Snurrgrinden var så trång att jag knappt fick plats i den. För att komma ned till fallet fick vi gå en stig med branta trappor. Vi stannade vid en talmaskin som man fick veva för att alstra ström.
Här fick vi höra historien om hur de tre broarna, som kallades Devil's Bridge blev till.

Sägnen säger att det var en gumma som hade en ko. Kon hade tagit sig över till andra sidan av klyftan och kunde inte komma tillbaka. I närheten fanns en djävul och han lovade att bygga en bro över ravinen, men på ett villkor. Kravet var att han skulle få äganderätten på den första levande varelsen som gick över bron. Detta gick gumman med på och djävulen byggde en bro. Naturligtvis förstod gumman att hon blivit lurad. Skulle hon gå över bron skulle djävulen få äganderätten på henne och skulle hon locka till sig kon skulle djävulen äga kon. Därför godkände inte gumman bron när det var färdig. Hon sa att den var för svag så djävulen fick bygga en ny ovanpå den gamla. När den nya bron var klar godkände inte gumman den heller och djävulen var irriterad men byggde ändå en tredje bro över de två andra. När den tredje bron var färdig hade gumman med sig en hund. Nu tog gumman ett köttben och kastade över till andra sidan av bron och hunden sprang raskt efter.
Djävulen förstod att han blivit lurad och var rasande men gumman fick sin ko.

Färden gick uppför och naturen blev kargare med mycket vackra vyer. Efter ett tag frös jag och ville ta på mig jackan. Jag försökte att få uppmärksamhet av Valter så vi kunde stanna. Först genom att blinka med helljuset, sedan tuta och när det inte hjälpte så tände och släckte jag ljuset. Vi försökte även med att sträcka upp händerna och vinka och peka åt vänster men det blev ingen kontakt med Valter. Birgit försökte till och med att skicka sms. Till slut sa Birgit ”Du får svänga in till kanten så saknar de dig säkert snart”. In till kanten, jacka på och ut på vägen igen. Lite längre bort satt Valter och Tomas i sin bil och väntade på oss, Birgit hade rätt.

Vi körde in i en stad som hette Ross-on-Wye där vi efter lite letande fann en hamburgerrestaurang där vi åt. Färden gick vidare på småvägar och medelstora vägar men ibland även kostigar tills vi kom fram till Williams Automobiles, en firma som säljer Morgan och Caterham.

Det var kul att gå mellan alla fina bilar och drömma. Jag fastnade snabbt för en grön Caterham, den var såååå snygg. Personalen var trevlig och tillmötesgående och vi gick länge och tittade på bilarna. Jag har alltid drömt om en Morgan men när jag jämför bilarna så är Caterham mycket finare.

Ut på kostigarna igen och snart var vi framme i Grittleton där vi ska bo ovanpå puben ”The Neeld Arms” i natt. Vi parkerade på gatan och bar in vårt bagage. Vi fick först gå igenom puben och upp för en  trappa. Lite till höger och upp för några trappsteg och till höger igen. Så, klev vi in i vårt rum. Mitt på golvet stod en himmelssäng och rummet såg väldigt fint ut. Jag tog en kort vila på sängen innan vi gick till Valter och Tomas rum där vi tillsammans planerade var vi ska bo kommande natt. Efteråt gick vi ned i puben och åt kvällsmat. Kvällen avslutades med en kort promenad och vi var i säng klockan elva.