Sängen var smal, bara 120 cm. Det
innebar att vi bara hade 60cm var att ligga på. Birgit kom på att om
hon vände på sig så vi låg skavfötters så blev det bättre plats, det
var faktisk bättre.
Mobilen ringde 20 över sju och klockan halv nio åt vi frukost. Det
var en typisk engelsk frukost och paret som ägde stället var mycket
gästvänliga.
Vid tiotiden gick vi ned längs vägen mot centrum. Där var det en
”Farmer market”. Vi blev mycket besvikna då det bara var fyra stånd
där. Valter köpte en äpplepaj, Tomas en grisköttpaj och vi två bitar
av mjuka kakor. Vi tog med oss det vi köpt när vi åkte till
Donington Park och jubileet.
Det var dålig sikt då vi skulle köra ut på vägen från bakgården så
Birgit fick stå vid vägkanten och vinka fram oss då det inga bilar
kom. Valter som kom iväg före mig valde att köra några varv i
närmaste rondell så att vi kom ifatt dem.
Vi körde in på området och parkerade bland alla andra Seven. Det var
massor av Seven och inte några som var lika. Vi fick massor av bra
idéer om hur vi kunde förbättra våra bilar.
Tomas och Valter var väldigt på hugget och kollade alla lösningar på
bland annat blinkers och bakljus. En glad överraskning var att vi
kunde gå in gratis och se på bantävlingarna.
Bland alla tävlingsbilarna
Full fart i en hårnålskurva
Austin Martin
Christine ordnade så att vi fick vara med på uppvisningsvarvet på
banan. Av 850 Seven var det 300 som skulle få köra på banan. Klockan
sex var vi vid bilarna men fick vänta en bra stund innan vi fick
köra långsamt i en lång kö till en stor uppsamlingsplats. Här fick
vi vänta på att sista tävlingsracet var gjort och under tiden skull
alla fotografera bilarna.
Det var lite feststämning då alla skulle vinka och tuta.
Kön till körning på banan
300 Seven är uppställda i väntan på att få
köra på banan
Ute på banan
Efteråt ställdes alla bilarna upp för
fotografering
Vi fick starta tio bilar åt gången och vi fick förhållningsordet på
att inte köra fortare än 40 miles/h (64 km i timman) och inte göra
några omkörningar. Det gick allt fortare och vi var stundtals uppe i
80 km/tim.
Det var riktigt kul att få köra på banan och det gav mersmak.
Efteråt samlades alla bilarna tätt, tätt för fotografering och alla
vinkade och tutade.
Helstekt gris
En man från Scotland berättar om bakljusen
till Caterham
Vi parkerade våra bilar och gick via campingplatsen för att äta. På
campingen bodde Christine och Roger samt John och sonen och några
till som vi blivit bekanta med.
Vi tog följe till maten men vi var lite sena så det var inge kö där.
Helstekt gris serverades och en kaka blev det till efterrätt. Vi
satt tillsammans med en man från Scotland som visade sin
konstruktion av bakljus till Caterham.
Han berättade att bakljusen som vi har är till husvagnar men vänts
upp-och-ner.
Specialöl till jubileet
Under tiden vi åt spelade en orkester hög musik så det var svårt att
prata. Vi gick sakta upp till bilarna och körde till vårt boende.
Strax före elva var vi i säng.