Halv åtta blev vi väckta av
högtalaren so skrek ”God morgon”. Vi träffade Tomas och Valter i
matsalen för frukostbuffén och åt gemensamt.
Klockan
nio var båten i Kiel och vi körde av.
Det var ingen passkontroll utan vi gav oss iväg ut från hamnområdet.
Vid första korsningen fick vi rött ljus så vi fick stanna. Valter
som var före oss hade haft grönt och körde vidare. Vi försökte att
köra ifatt och vid en stor korsning där jag misstänkte att vi skulle
ha svängt såg vi Valter och Tomas gula Seven stå och vänta.
Då det var för sent att svänga, fortsatte vi en bit fram innan vi
kunde vända.
Startklara
Kön till färjan över Elbe
Vi tog nu följe och körde smågator ut
ur Kiel. Tomas valde mindre vägar och vi körde bland annat på en
liten, liten väg där det var omöjligt att mötas. Det var kul att se
den Tyska landsbygden och slippa Autobahn. Vi passerade stora
bokskogar som var mycket vackra. Inte visste vi att det var så
vackert i nordtyskland.
När vi kom fram till färjan över Elbe var det lång kö där vi fick
vänta en liten stund.
Den första färjan kom vi inte med men
hamnade långt fram i kön och nästa färja kom ganska snabbt. Färden
över Elbe tog 25 minuter och färjan gick mycket snabbt. Under färden
kom en stor svallvåg och sköljde över fören och en bra bit in på
färjan och över de främsta bilarna. En motorcyklist som stod längst
fram blev helt översköld. Våra bilar fick också en dusch så vi fick
torka framrutorna innan vi körde av.
I parkeringsgaraget
Färden gick på mindre vägar till Bremerhaven där vi parkerade i ett
parkeringsgarage nära gamla hamnen. I hamnen fanns många gamla
båtar och en stor u-båt. Vi gick till ett köpcentrum som vi
passerade ganska raskt och kom ut vid storkyrkan. Magarna sög efter
lite mat så vi gick längs en gågata tills vi kom till ett, som vi
tyckte, lämpligt ställe att äta.
På väg tillbaka köpte vi glass i köpcentret som vi åt på väg till
u-båten. U-båten var uppställd som ett museum där man kunde gå
igenom det och det var mycket intressant. Vi lämnade Bremerhaven och
fortsatte på motorväg men svängde snart av.
På en bensinstation precis innanför gränsen
till Holland
När vi svängde började vår bil att hacka. Troligtvis var det låg
nivå i bensintanken och när vi svängde så sög motorn luft. På en
bensinstation precis innanför gränsen till Holland tankade vi och
jag fick på 30 liter. Birgit passade på att tvätta av saltet från
bilen som blev av stänket på färjan.
Till en början blev det motorväg men sedan valde Tomas och Valter
att köra mindre vägar. Efter ett tag kom vi till en liten, liten väg
med så dålig asfalt att det liknade mer en grusväg. Vägen gick
mellan stora potatisodlingar som var full av vita potatisblommor.
Efter att ha skumpat på den dåliga asfalten en bra stund, tog vägen
plötsligt slut vid en grind. Som tur var gick det att vända där så
vi slapp att backa tillbaka.
Framme vid hotell Postillion
Ut på bättre vägar och snart var vi i
Haren där vi bokat rum på hotell Postilllion. Vi fick rum 207 och
Valter och Tomas fick rummet under oss, 107. Vi packade ur bilarna
och gick sedan till matsalen för att äta.
Jag hade bestämt mig för att inte äta så mycket så jag tog en
sandwich. Till min förvåning var det tre brödskivor med skinka och
tre stekta ägg på. Till maten drack vi weissbier till maten utom
Birgit som drack Cola. Klockan hann bli 11 innan vi kom i säng.