Frukost
klockan halv nio och en tur till stranden.
Vågorna var högre i dag och inte så varmt i
vattnet men det beror kanske på att det är
på morgonen.
Strax
före elva lämnade vi hotellet och siktade in
oss på Bukarest. Vi passade på att tanka
innan vi lämnade Constanta, vi har nu kört
123 mil.
Trafiken
flöt fint på motorvägen men när vi närmade
oss Bukarest blev det stopp i trafiken,
Det
hade hänt en olycka. En lastbil hade vält
och det var långa köer.
Det hade skett en olycka
Parkering
utanför hotellet på andra
sidan gatan.
Trafiken
inne i Bukarest var hemsk. Alla körde fort
och det var trångt mellan bilarna. Josefin
lotsade oss till hotellet med hjälp av GPS:n.
Vi var framme vid tretiden och fick våra rum
på ett litet mysigt hotell.
Vi åt en
lättare lunch.
Vi bar upp
vårt bagage på rummen och gick till ett
litet matställe tvärs över gatan och åt en
lättare lunch. Sedan körde körde vi
bilen till uthyrningsfirman som låg på andra
sidan av centrum.
Trafiken var mycket hård och jag körde med
hjärtat i halsgropen så det var en lättnad
att få lämna bilen utan några skador. Vi
hade inte lyckats att tanka bilen i Bukarest
så biluthyraren och jag åkte till en tapp
och fyllde upp tanken.
Vi körde
genom stan och lyckades komma fram till
biluthyrningsfirman.
Nu
bestämde vi oss för att gå tillbaka till
hotellet och vi fick en fin promenad.
Vi
passerade ”Folkets Palats” och gick vidare
till ett stort köpcentra mitt i centrum.
Ett träd
mitt i gångbanan.
Chauchescus
palats, världens näst största byggnad. Det
är bara Pentagon som är större.
Med start
1984 inleddes rivningar av 50 000 bostäder i
Bukarest
i syfte att bereda plats för ett nytt
stadscentrum tänkt att efterlikna Nordkoreas
huvudstad Pyongyang, inklusive ett
flärdfullt presidentpalats,
Casa Republicii.
Projektet stod till största del ofullbordat
vid hans död 1989 och projektet var helt och
hållet fullbordat 1994. (Vikipedia)
Där
handlade vi kläder och köpte två resväskor.
Vi gick
till hotellet och klockan åtta bestämde vi
oss för att gå ut och äta.
Vi gick
till en trevlig restaurang strax intill vårt
hotell. Det tog tid att få maten men halv
elva hade vi ätit klart och var mätta och
goa.
Halv
tolv var det sängdags.
En nitisk polis som visslar i pipan för
att trafiken ska köra fortare.
Färden
gick från Constanta och västerut till
Bukarest.
