Slutövningen på vår repövning skulle ske i Halland. Hela regementet förberedde sig, från högsta höns till oss som var längst ner på pinnen. En kille på vår lucka kom med idén att vi skulle ha med öl på övningen.

Han tog på sig att samla in pengar och handla all öl. Det blev några flak med ölburkar som vi gömde längst ner på botten av traktorkärran. Över ölen lastades ammunition, tält, maskeringsnät och mycket annat.

Resan till Halland skulle gå med järnväg så vi fick cykla till Hogstorp och göra i ordning vagnarna dagen före resan. Det var godsvagnar som skulle inredas så att det med hjälp av stora lämmar blev två plan. Golvplanet och de övre planen, ett på var sida om dörröppningen, skulle täckas med halm som vi skulle ligga i. I mitten av vagnen fanns en kamin så vi kunde hålla värmen och en latrintunna för våra behov.

Mitt i natten gick reveljen, vi fick cykla till Hogstorp, lasta på cyklar och traktorer med vagnar på järnvägsvagnarna och därefter ta plats i halmen. De flesta killarna sov under resan men jag tyckte att det var så spännande så jag kunde inte sova utan satt vid en liten glugg och tittade ut.

Vid en station i Halland nära sjön Lygnern lastades vi av. Sedan fick vi cykla en bra bit innan det var dags att slå läger för natten. Tälten sattes upp och vi la granris på golvet med massor av halm över. Så var det dags för mörkeranfall vid midnatt. Fienden kom med flyg och hoppade i fallskärm (fingerat). Vi lyckades att klara av fienden och nu skulle tagen mark försvaras.

Givetvis var det vår pluton som skulle göra det. Det var bara att riva tältet, lasta allt på kärran och cykla bort till slagfältet. Där satte vi upp tältet men hade inte tillgång till varken granris eller halm. Det var bara att ligga på backen.

Vi kom överens om att ta var vår öl innan det var dags att sova. Jag låg och läppjade lite på min öl under tiden som tältlagschefen började ge oss uppdrag för natten. Det skulle vara en eldpost i tältet och två vakter vid vägen. Han började vid tältöppningen och gick medsols. Helt plötsligt putter killen bredvid på mig och frågar om jag är vaken.

Det är klart att jag är vaken, sa jag. Men, var är min öl?

Den fick vi ta ifrån dig för du var nära att hälla den över dig, sa kompisen.

Jag hade sovit i flera timmar och nu skulle vi stå vakt vid vägen. Kompisen och jag gick ner till vägen, kompisen ställde sig vid vägkanten och jag skulle understödja honom dold i en buske där jag satte mig ner. Jag hade inte mer än satt mig förrän kompisen ropade på mig att jag skulle komma. Vad är det; frågade jag.

Vi skall gå till tältet, sa han.

Jag hade sovit hela timman.

På morgonen tog vi oss till huvudstyrkan igen och vi fortsatte genom Halland. Vid ett tillfälle skulle hela vår bataljon ta oss förbi en korsväg och där fanns all slags högdjur. Det var majorer, överstar, generaler, utländska observatörer och stridsdomare. När vår traktor närmade sig korsningen med oss efter på cyklar kommer det en ”valp” (en slags jeep, 903:a) som kör in på väg mot oss. Traktorföraren höll in till kanten men grusvägens kanter var mjuka så kärran skar ner i dikesslänten. Vi som var bakom såg hur kärran började välta och hade bara en tanke i huvudet, ÖLEN !

Samtidigt som kärran la sig upp och ner i diket så hade vi kastat cyklarna och var framme vid kärran.
Det gick blixtsnabbt, kärran upp med all öl och därefter maskeringsnät, tält, ammunition m.m.
Ingen av högdjuren hann fatta vad som hände men vi fick mycket beröm för vår snabba insats. Ingen hade någonsin sett en kärra komma så snabbt upp på vägen.