Vi var ute på en tredagarsövning ovanför regementet vid Stenshult, det var vinter, kallt och och mycket snö så jag kände mig inte motiverad att vara med. På morgonen andra dagen sjukanmälde jag mig för förkylning, men när jag kom till uppsamlingsplatsen hade sjuktransporten åkt.

 Det var en kille till som hade missat transporten och vi började gå mot stora vägen då det kom en traktor. Vi fick lift och fick sitta på kärran. Vid stora vägen låg det några killar på post och vi frågade dem om sjuktransporten.
 Den åkte alldeles nyss, sa dom.

Vi väntade till tolvtiden då transporten kom tillbaka med killar från sjukan som skulle ut i fält igen. Vi sa som det var, att vi missat sjuktransporten och fick sedan åka med dem till en sjukförbandsplats där en sjukvårdare tittade på oss. Därefter fick vi åka in till regementet. På sjukan träffade vi en annan kille från vårt kompani som också skulle till läkaren. Regementsläkaren undersökte oss, gav oss halstabletter och sen bar det ut i fält igen.

Det var en stor buss med killar som skulle tillbaka ut i fält igen men vi tre skulle av längst ut. Ingen av oss var angelägna att komma tillbaka så tidigt. När vi gick av fann vi en stor lada och smög in i den, tog av oss stridspackningen och la oss i höt och sov. Så småningom vaknade vi av att vi frös, vi åt lite av vår stridsförplägnad och gjorde oss sedan i ordning för att gå mot kompaniet. Just när vi skulle gå ut kom det en Mc-ordenans och stannade på planen utanför ladan. Bakpå satt ett befäl från vårt kompani. Strax därefter kom det två ordenanser till.

Vi vågade inte röra oss, tänk om dom hör oss.
En liten stund senare hörde vi rasslet av skidor och hela vårt kompani kom och la sig på planen utanför logen.

 Först vågade vi inte röra oss då spade och bajonett skramlade men så smög vi oss fram till ett katthål och viskade till en kille som satt utanför: Finns det något befäl där, killen tittade sig omkring och sa sen att det fanns det inte.

Vi skyndade oss snabbt ut och gick sedan och anmälde oss för vårt befäl. Han beklagade sig och sa att det var synd att vi inte kom tidigare för kompaniet skulle göra ett mörkeranfall med skidor i natt och han hade precis nyss skickat iväg våra skidor med traktorn. I stället för anfall fick vi gå gent genom en skog och kom fram till platsen för nattens förläggning. Det hade mörknat och snön var djup så vi fick pulsa fram till förläggningen.

Vi reste tälten, tände i kaminerna och gjorde det mysigt, sen somnade vi. Vid tvåtiden kom vårt kompani tillbaka, killarna var våta, trötta och irriterade och tyckte att det var orättvist att vi hade haft det så gott.