Vi bodde i en liten enrummare på Eldaregatan 6 när jag var liten. I samma svale som vi bodde i, bodde också mormor, hon bodde dörr i dörr med oss.

Då, när jag var liten tyckte jag att det var roligt att rota i mammas handväska. Där fanns en portmonnä med pengar, spegel, läppstift, näsduk och mycket mycket annat.

En dag var jag i hallen och rotade i handväskan och fann ett paket med choklad. Den åt jag givetvis upp, gick sedan ut i köket för att lämna papperet till pappa. Han satt och läste tidningen och tittade inte upp utan sa: Du får ge det till mamma.

Jag gick in till mormor där mamma var och gav henne papperet. Hon blev alldeles bestört och sa:
"Vad har du gjort, du har väl inte ätit upp det".
"Jo", sa jag oskyldigt. Mamma fick brått, hon sprang ut på stan för att ringa. Vi hade inte telefon på den tiden.

Hon ringde en läkare och läkaren frågade om jag var kraftig, ja, sa hon. Läkaren gav då rådet att få mig att kräkas genom att sätta fingrarna i halsen på mig. Jag minns det som i dag hur vi stod i hallen, pappa höll i mig och mamma körde fingrarna i halsen så jag kräktes i pottan som stod på golvet. Jag grät för det gjorde ont och jag var rädd.

Senare berättade mamma att jag gjorde ner mig i tre dygn och det sista som kom var alldeles blått.

Jag hade hittat purex i mammas handväska och det var en dubbelkaka. Normalt räcker det med en liten bit för att bli lös i magen.