Det var strax före jul och jag var inte så gammal, ca 5 år. Moster Astrid från Munkedal hade kommit på besök för att handla julklappar i den stora staden Göteborg. Eftersom Mamma och pappa arbetade skulle jag få följa med och handla. (Att komma till ett varuhus var alltid kul före jul då tomten var där och man fick sitta i hans knä och önska)

Vi åkte trådbussarna till centrum och gick på "Grand Basar" och vi gick upp till andra våningen.  Där fick jag syn på leksaksavdelningen och ropade "Här finns det trummor" och sprang bort och tittade på dom. När jag vände mig om var moster Astrid borta. Jag blev inte alls orolig utan gick ut på gatan och letade upp trådarna till trådbussarna och följde dom hem.

Under min uppväxt i Masthugget gick jag och några kompisar ofta på upptäcktsfärd i stan och det var enkelt att hitta hem för det var bara att följa trådarna. Trådarna till bussarna som var eldrivna. 35:an gick ända hem och 36:a gick via Masthugget till Majorna.

På det viset var det inte svårt att hitta hem trots att det var långt att gå. Jag fick gå från Lilla Torget förbi Järntorget, Linnégatan upp en bit och Vegagatan, sen trapporna upp till Sofiebergsgatan som är en tvärgata till Eldaregatan. Ja, det var långt att gå för en liten kille.

Väl hemma gick jag inte in till oss utan till mina kompisar Christer och Marianne och lekte. Då hade det blivit kväll och mörkt ute.

Moster Astrid som var kvar på Grand Basar var förtvivlad och kontaktade mina föräldrar. Pappa tog cykeln och gav sig ut att leta. Han cyklade fram och tillbaka och letade. Han letade även ner i vid stora hamnkanalen och var bekymrad om jag ramlat i. Mamma som jobbade kunde inte komma ifrån men var mycket orolig liksom mormor. Av en händelse kom mamma i kontakt med Christer & Mariannes mamma, Edna, som jobbade på Ferdinand Lundqvist. Edna ringde då hem till Christer och frågade vad han gjorde. Vi leker med Ingmar, sa han då.

Jag fick mycket skäll för det.