TV var något sällsynt i hemmen på 50-talet.
Vi flyttade från Masthugget till
Tryggvegatan på Hisingen på våren 1956. Mina
föräldrar hade köpt ett hus med tre rum och
kök. Dessutom hade vi egen källare. Där
fanns pannrum och tvättstuga med vedeldad
gryta så att man kunde koka tvätten. Det
fanns också gillestuga och garage. Garaget
hyrde Erik ut då vi inte hade någon bil.
Grannen bakom oss var den förste på gatan
att skaffa TV. En lördagskväll blev vi
uppbjudna för att se på TV och det var
spännande. Jag ville se "Snurran" som gick
på radio men det gick inte. I stället såg vi
"Karusellen". Det var mitt första
TV-program.
Det hände ofta att vi barn fick komma upp
till grannen och se på TV. Då såg vi bland
annat "Sigge Cirkus" med Sigge Fürst och
"Djungel-Jim". Ofta var det avbrott på
sändningarna och det kallades "länkfel".
Så kom påsken 1958.
En kväll före påskhelgen kom en
Radiohandlare upp på vår gång och hade med sig
en TV. Pappa öppnade dörren när försäljaren ringt
på, och såg förvånad ut.
"Har ni TV?" sa radiohandlaren.
"Nä", sa pappa, "och vi skall ingen ha heller"
"Nä", sa försäljaren, "men ni får låna denna
TV:n över påsk, så kommer jag och hämtar den när
påsken är över, det kostar ingenting alls".
Sagt och gjort. TV:n kom in i vardagsrummet och
försäljaren satte provisoriskt upp antennen.
När påsken var över kom försäljaren för att
hämta TV:n.
"Nä" sa pappa, "vi ska ha TV:n.
Så fick vi äntligen TV.
Den första tiden med egen TV var spännande. Jag
såg allt.
10 minuter före sändningsdags sattes TV:n på och
jag såg testbilden, i fem minuter, sedan blev det
klockan, i fem minuter. Klockan 18.00 slog
klockan i stadshustornet som signal att nu
börjar TV-programmet. Jag tror att programmen
var slut klockan 21.00 och onsdagar var sändningsfria.
Humle & Dumle
|